Mitt liv efter hästolyckan

Detta är en liten miniblogg. Jag råkade råka ut för en ridolycka 5/4 2003. Här kan du läsa om mitt väl och ve efter detta.

På övertid?

Visst lever vi på övertid. Alla vi som inte riktigt passar in i dagens system. Just nu är det inne att vara förändringsbenägen. Är man inte det, platsar man inte in. Inse att du är en del av systemet eller stig av. Lämna plats åt någon annan. Det finns många som står på kö för att ta just din plats...

Just nu klamrar jag mig fast. Känner mig som en utdöende dinosaurie. Kanske var det så att dessa djur inte riktigt kunde anpassa sig till rådande förhållande och dog ut. De försöker övertala mig om att jag skull göra mig bättre någon annanstans. Utanför denna dörr finns paradiset. För dig, eller rättare sagt: mig. Fast jag vet att dom ljuger. Just nu kan jag inte ha det bättre någon annanstans. För ingen annan vill ha mig.

Vår frihet är vår tvångströja. För mig hade det varit bättre att vara träl. En slav ägs av sin herre, vare sig man är frisk eller sjuk, produktiv eller en belastning. Ens herre mättar magen även på sjuka slavar. Fast nu råkar det var så att man är fri. Och då finns det ingen förmildrande omständighet. Vinn eller försvinn. Det gäller alla. Är du tärande lämnar vi dig åt ditt öde. Följer man inte spelreglerna så finns det mekanismer som knäcker, skändar och bryter ner. Då känns det som en befrielse att frivilligt ge upp. Att gå med på anställningens upphörande. Att bli en del av den grå och anonyma statistiken som sitter på avbytarbänken. Fast man vet att man aldrig kommer att få spela igen.

Du som orkat läsa denna serie av artiklar från börja minns säkert att jag ramlade av en häst. Denna olycka var startskottet till mitt nya liv. Livet som levande. När man har ont känner man av att man lever. Är allt OK hela dagarna igenom funderar man inte så mycket. Jag, som har haft den stora turen att överleva en olycka utan kronisk smärta, funderar ofta på om jag verkligen har det så dåligt när allt kommer omkring. Skall jag inte vara nöjd att jag är som jag är. Som svar på detta kan jag säga att jag i viss mån njuter. Jag har fått insikt i både det ena och det andra, som jag inte ens funderade på när allt var som vanligt. All insikt är inte av godo, men till stora delar berikar den.

Jag har helt enkelt fått en insikt och en erfarenhet som jag helst av allt skulle vilja vara utan.